Här är jag, norrländsk fotograf, grafisk formgivare och överlevare av både myggsäsong och kreativa psykbryt.

Jag är en förlovad serienörd med klor vassare än kommunens snöröjning och som dricker mjölk med lite kaffe i. Japp, du läste rätt. Folk brukar höja på bryna och fråga när jag ska bli vuxen.

Min första systemkamera köpte jag sommaren 2008, med ovärderlig hjälp av Skåne-Peter. När jag fick hem kameran insåg jag glatt, efter en mindre panikattack att man visst behövde ett minneskort för att kunna spara bilder. Alla är vi små klantarslen i början.

Många år senare är jag helt självlärd och stolt över det! Jag tror att kreativitet inte sitter i betyg eller kursbevis, utan i känsla, passion, envishet och en lite rock’n’roll.

Jag fotar helst ute i det fria i naturligt ljus året om, mest människor, men jag älskar också att fota lastbilar, konserter, motorsport och kändisar. Jag är ungefär lika bra på att välja favoritmotiv som en norrlänning är på att välja kaffe i storstan. Kort sagt: jag fotar nästan allt utom mäklarbilder och körkortsfoton. 

Kreativ har jag varit så länge jag kan minnas. Jag nördade sönder Lunarstorm-krypin och bloggdesigner när det fortfarande var hett. Jag var också en sån där evigt inloggad själ på ICQ, MSN och mIRC (åkte land och rike runt för att träffa alla mIRCare) med winamp i bakgrunden under coola nick (nej, jag kommer inte berätta vilka katastrofala användarnamn jag hade) och annat som man helst vill förtränga.

Texttavlor började jag spåna på runt 2011 när jag stirrade på mina förbannat tråkiga väggar och ville ha något kul där. Jag letade efter något bra och norrländskt att hänga upp men hittade bara tråkiga tavlor som carpe diem och live, laugh, love och liknande. Så jag gjorde egna i stället. Familj och vänner blev ofrivilliga försökskaniner och fick texttavlor kastade på sig till höger och vänster. Sen ballade det ur, det blev muggar, brickor, tygkassar, mössor osv. Men på ett jävligt roligt sätt.

Jag är en sån där som lätt kan bli känslosam av musik, av serier, av en plats eller när jag fotar. Fullt ös med känslorna, svårt att bromsa. Att jag är hängiven, inkännande, introvert, ambivert och 110% känslomänniska tar uttryck i vad jag skapar, min hjärna går ofta på högvarv. Jag kan vara social när det behövs men efteråt behöver jag en hel del återhämtning, ibland flera dagar och utan att gå ut. Jag somnar ofta sittande i soffan!

Förut skämdes jag över det där. Nu vet jag att det är precis därför jag skapar bilder och texter med extra mycket känsla och hjärta ♡